söndag 24 maj 2009

One man army, Mr Poet, och Nepal

“What can I do, I am alone, there is nobody else.I’m a one man army”
Bobby ar 36 och har fru och barn. Frun och Bobby gillar inte varandra. Hoppsan sad et arrangerade aktenskapet. Bobbys barn vet jag knappt nagot om, hon ar ettochetthalvt och foddes ungerfar samtidigt som Bobbys bror dog. Och hans far. Foljaktligen, eftersom kvinnorna inte jobbar I Tamil Nadu, ar Bobby ekonomiskt ansvarig for atta manniskor. Han dricker varje dag och roker lite gras for att lugna nerverna. Han ar ganska attraktiv men har en distinkt aura av sorg och avgrundsdjup trotthet runt sig. Manga ganger blir jag irriterad pa honom for han ar stingslig med pengar, men a andra sedan: han behover dom mer an jag. Han vill att jag ska hjalpa honom starta en restaurang I Sverige sa at than kan skicka hem alla pengarna, men har svart att forsta att det skulle ta enorm tid och kraft och formodligen inte funka iallafall, och att han hursomhelst inte ens skulle fa ett turistvisa till Sverige.
Han driver det guesthouse dar jag bott i tva veckor, I ett talt pa taket med utsikt over berget. Jag hade mitt lilla slott dar jag spelat gitarr, atit biscuits, rokt cigaretter och vilat fotterna efter timmarna uppe i bergen. Bobbys brorson Rohit och hans kompis Ziddu, tva elvaaringar som ar sma karnkraftverk, har jag spelat cricket och flamsat med nar jag inte varit upptagen med vuxengrejer. Indiska ungar ar kanske det basta med Indien overhuvudtaget.

Jag ville verkligen inte alls lamna Masinagudi. De var paradiset. De tar bara det har javla Indiska visat som jag maste fixa. Jag trodde inte riktigt att jag skulle traffa folk som berorde ihjal mig som dom I den lilla by. Santosh at 26 och ska snart giftas bort med en kvinna han absolute inte alskar, den kvinna han vill ha har hans mamma sett till att hon flyttat ivag. Santos dricker ocksa varenda dag, precis som alla Tamilska man, och sitter ofta och stirrar ut i luften och ser bedrovad ut. Han ar en kanslig och vanlig sjal och en bra guide. Dessa tva man har andrat lite pa min varld. Jag skull velat stanna och hjalpa dom pa nagot satt, men jag kan inget gora. Jag fann i alla fall tva vanner pa andra sedan jorden.

Jag ar i Chennai, och har haft en konstig dag. Det ar valdigt varmt, och jag ar valdigt trott. Om nagra timmar gar mitt tag till Kolkata. Mot Nepal.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar