Den totala friheten

Efter langt och moget övervägande akte jag aldrig till Afrika. Det är som med all passion, en dag vaknar man och sa finns den inte där. Huvudsakligen hänger allt pa det faktum att jag inte orkar med känslan av distans som infinner sig när jag är vit och rik och vandrande bankomat. Det är ett langt avstand människor emellan, och är det nagot jag inte vill sa är det att ha avstand i mina relationer...

Sa jag fastnade i Berlin, vilket naturligtvis inte var sa illa det heller. Den enda delen av nagon sorts plan jag överhuvutaget fullföljt var att jag liftade till Köln och spenderade nagra dagar där. Det är verkligen en fin stad, och det var lite spänt att träffa Tina igen. Precis som alla andra för tillfället har hon en pojkvän i England, vilket definitivt är nagot av en trend bland mina ex (3 and counting)...

Jag spenderade en natt vid vägen och liftade sen till Aachen, eftersom jag efter nagra timmar kom pa att jag var pa fel pafart för Frankrike. Det var nog mitt bästa beslut i ar, för jag fick lift med världens bäste karl, maskinbyggnadsingenjören Herr Pfeiffer. Helt sonika spenderade jag fyra dagar med denne man och upptäckte Aachens rika klubb- natur- folk- och nattliv medakandes pa Herr Pfeiffers motorutrustade tandemcykel - döpt till monstret - för att sedan, pa tidigare nämnds inradan, aka till Belgien. En distans pa hela 30 minuter.

Efter en kall natt i en naturschutzgebiet vaknade jag i första solen av nagot sorts ljud. Skada, vildsvin som lufsar runt trettio meter bort. Jag tyckte att jag hade känt hästdoft hela natten, och tagit det som hallicunationer inducerade av kylan. Icke, det var ett glatt gäng hariga grisarr som fridfullt rotade i dom torra löven... Skogarna där är väldigt vackra, stora salar av lövträd, fridfulla sma aar och solglimtar. Svart att tänka sig att det var väldigt harda strider mellan tyskarna och de allierade just här.

Men till min förskräckelse är det olagligt att sova ute! Överallt, ingen pardon!! Detta gar ju naturligtvis inte an för en frihetsälskande naturpojke, sa hepp sa var jag förbrytare. Europeerna har ingen känsla för lugn och frihet! Olagligt, ja höstanes, eller vad Emils farmor nu skulle sagt...

Raskt vandrade jag vidare med mina köldstela lekamen, och finner naturligtvis, efter en nagot ävenryrlig vandring över löv, fästingsinfesterade vatmarker, hästhagar (med den typiska vad-är-det-där-för-en-filur-blicken) samt diverse floder och industriomraden, världens lugnaste camping. En flod, en skog, ett gammalt tyskt par. Omedelbart blir jag bjuden pa frukost i deras kök, och pratar med den gamla hausfrau om livet, kriget och barn... Denna frukosttradition fortgar under mina dagar där. Hon ger mig även filtar till nätterna och manga goda, om än nagot snurriga, rad.

Pa campingen hände just ingenting, vilket var helt underbart efter tre veckor komplett mayhem i Berlin, Köln och Aachen. Min hängmatta och jag. Bros before hoes, buddies for life, I-got-yo-back-u-got-mine. Spenderade en kväll grillandes med en läkare fran Köln, hans son och hans vän - som pa staende fot bjöd in mig till hans hem nästa gang jag är i Köln.

En morgon, efter att ha gjort ingenting alls i fyra dagar, piper mobilen till. Herr Pfeiffer ska till Berlin och kolla matchen (4 - 1 till Tyskland!) och detta erbjudande kan jag ju inte säga nej till. Efter en lugn och fin färd i 220 (autobahn) sa var vi framme. Detaljerna härefter är sporadiska (vaken 60 timmar) men Berlin är ju av den kalibern.

Sa, efter gardagens demolerade lift till Polen, pa grund av att familjen jag akte med brakade sa mycket att bilen resolut vände tillbaks till Berlin, är jag nu här.

Imorgon ska jag lifta till Warzawa igen.

Och över, under, genom och inuti allt detta ligger en sadan enorm känsla av frihet. Jag har aldrig känt mig sa här levande. Allt och inget. Hela tiden. Inga planer, bara intuition och impulsivitet. Jag har träffat sa manga goda manniskor. Världen är full av dom. Överallt.

Planering

I den sparsamma mängd jag brukar planera... Kartor och reselektyren är inhandlade. Oxford's böcker Handbook of... /Tropical medicine och /Emergency medicine följer såklart med. Liksom SAS survival handbook. Funderar på att ta med en tjock biologybibel, men den väger fan själv. Nästan inga kläder. Inga grejer. Bara jag.

Preliminärt flyger jag till Marocko från Frankfurt 17 juni. Sedan blir det buss/bil/åsna/båt/fötter/bärare genom Mauretanien/Senegal/Guinea -> Sierra Leone.