Dagens barnasaga

En stralande morgon i maj anno 2009:
Ar fett peppad, ska pa bergsvandring. Vaknar fem och trettio, studsar upp och lyssnar pa faglarna. Frid. Guiden anlander 7.30, endast en och en halv timme sen, han ar extremt bakfull. Det var valdag igar, alla har festat. Utom jag. Vem tankte inte riktigt till har? Hur som haver, vi vandrar... "No path" sager han, sa vi klanger genom bambusnar. Detta ger upphov till ett trettiotal skarsar och blodspillan samt svenska svordomar som rungar over nejden med mina lungors starka kraft. Vi ser en Sloth bear. Stort djur. Farligt djur. Guiden vilar en halvtimme. Vi gar en kvart. Guiden vilar en halvtimme. "Sleep one hour sir" "Just joke sir". Jag borjar inse vidden av hans bakfylla. Vi borjar klattra. "No path sir" sager han nar vi ar 75% uppvags. Jaha, DU KUNDE INTE SAGT DET IGAR KANSKE!!!!!????? Fett opepp Jonas, fett sur Jonas. "You no like walk sir?" "Nejda, det ar dig jag inte gillar, din dumma javel". Vi gar ned hela vagen langs den fantastiska stigen. Inga bambusnar. Inga skarsar. Indisk logik uppenbarligen. Welcome to India.