Efter fyra dagars angest, huvudvark, diaree och febertoppar ar jag nagorlunda frisk. Valdigt svag, men anda! Jag har tankt nar jag kunnat, och funderat mycket pa Sverige och alla mina konstiga vanner. Idag har jag funderat mycket pa att aka hem. Men, sant dar haller jag inte pa med. Sa imorgon flyger jag till Nepal. Det fanns inget val, visat mitt gar ut imorgon sa jag har inte tid med tag. Den sanslosa utgiften pa sextusen rupees kostar detta, alltsa 850 spann eller sa, helt tokigt mycket for att vara Indien. Jag kunde flugit till Bangladesh ocksa, men vad fan ska jag dar och gora? Nan dag funderade jag tillochmed pa Vietnam, men det var rent tokigt med pengar dom skulle ha da.
Jag kan inte sluta tanka pa juniregn mot fonster, havet och vinden, bryggor som knarrar, doften av tallskog, ol och grill med ett gang, cykla runt i sommarkvallar, sommarnatter med massa techno, driva runt i stugan med foraldrarna, dricka kaffe i Tanto... Sana dar skitsaker som ar bast av allt.
Jag ar stortkar i Sverige for tillfallet. Det ar val ocksa poangen med att resa antar jag. Hemlandet blir rena poesin. Dessutom, jag slutade ju roka nar jag blev sjuk, valdigt effektiv kur, och arligt talat: Indien stinker.
söndag 31 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar