Heja Sverige och Nepal!!!!

Efter fyra dagars angest, huvudvark, diaree och febertoppar ar jag nagorlunda frisk. Valdigt svag, men anda! Jag har tankt nar jag kunnat, och funderat mycket pa Sverige och alla mina konstiga vanner. Idag har jag funderat mycket pa att aka hem. Men, sant dar haller jag inte pa med. Sa imorgon flyger jag till Nepal. Det fanns inget val, visat mitt gar ut imorgon sa jag har inte tid med tag. Den sanslosa utgiften pa sextusen rupees kostar detta, alltsa 850 spann eller sa, helt tokigt mycket for att vara Indien. Jag kunde flugit till Bangladesh ocksa, men vad fan ska jag dar och gora? Nan dag funderade jag tillochmed pa Vietnam, men det var rent tokigt med pengar dom skulle ha da.

Jag kan inte sluta tanka pa juniregn mot fonster, havet och vinden, bryggor som knarrar, doften av tallskog, ol och grill med ett gang, cykla runt i sommarkvallar, sommarnatter med massa techno, driva runt i stugan med foraldrarna, dricka kaffe i Tanto... Sana dar skitsaker som ar bast av allt.

Jag ar stortkar i Sverige for tillfallet. Det ar val ocksa poangen med att resa antar jag. Hemlandet blir rena poesin. Dessutom, jag slutade ju roka nar jag blev sjuk, valdigt effektiv kur, och arligt talat: Indien stinker.

Calcuttametoden

GA NED I VIKT UTAN ATT TRANA med Indienmetoden! Det har ar den enda metoden som ar sann och inte ljuger om fantastiska resultat! Allt du behover gora ar att spendera langre tid, bara nagra manader, nagonstans i Indien. Snabbare resultat utlovas om du ar pa resande fot. Garanterat resultat. Intensivsessioner finnes da du under nagra fa dagar jobbar bort dom dar envisa kilona, tillsammans med bade musik och underhallning av toppklass. Experter har uppskattat att svettmangden uppgar till tio liter om dagen av harligt doftande vatska. Tank, tio kilo pa bara en dag! Underhallningen bestar av att du sjalv i 39 grades feber yrar joelbitar i det 38-gradiga hotellrummet. Ingen utrustning behovs forutom en toalett (den stapplande resan blir du valdigt van vid) och rehydrationslosning, (som smakar dod och forintelse.) (P80, BT90/60, T 39)
Ja, det ar fint att resa ibland.

One man army, Mr Poet, och Nepal

“What can I do, I am alone, there is nobody else.I’m a one man army”
Bobby ar 36 och har fru och barn. Frun och Bobby gillar inte varandra. Hoppsan sad et arrangerade aktenskapet. Bobbys barn vet jag knappt nagot om, hon ar ettochetthalvt och foddes ungerfar samtidigt som Bobbys bror dog. Och hans far. Foljaktligen, eftersom kvinnorna inte jobbar I Tamil Nadu, ar Bobby ekonomiskt ansvarig for atta manniskor. Han dricker varje dag och roker lite gras for att lugna nerverna. Han ar ganska attraktiv men har en distinkt aura av sorg och avgrundsdjup trotthet runt sig. Manga ganger blir jag irriterad pa honom for han ar stingslig med pengar, men a andra sedan: han behover dom mer an jag. Han vill att jag ska hjalpa honom starta en restaurang I Sverige sa at than kan skicka hem alla pengarna, men har svart att forsta att det skulle ta enorm tid och kraft och formodligen inte funka iallafall, och att han hursomhelst inte ens skulle fa ett turistvisa till Sverige.
Han driver det guesthouse dar jag bott i tva veckor, I ett talt pa taket med utsikt over berget. Jag hade mitt lilla slott dar jag spelat gitarr, atit biscuits, rokt cigaretter och vilat fotterna efter timmarna uppe i bergen. Bobbys brorson Rohit och hans kompis Ziddu, tva elvaaringar som ar sma karnkraftverk, har jag spelat cricket och flamsat med nar jag inte varit upptagen med vuxengrejer. Indiska ungar ar kanske det basta med Indien overhuvudtaget.

Jag ville verkligen inte alls lamna Masinagudi. De var paradiset. De tar bara det har javla Indiska visat som jag maste fixa. Jag trodde inte riktigt att jag skulle traffa folk som berorde ihjal mig som dom I den lilla by. Santosh at 26 och ska snart giftas bort med en kvinna han absolute inte alskar, den kvinna han vill ha har hans mamma sett till att hon flyttat ivag. Santos dricker ocksa varenda dag, precis som alla Tamilska man, och sitter ofta och stirrar ut i luften och ser bedrovad ut. Han ar en kanslig och vanlig sjal och en bra guide. Dessa tva man har andrat lite pa min varld. Jag skull velat stanna och hjalpa dom pa nagot satt, men jag kan inget gora. Jag fann i alla fall tva vanner pa andra sedan jorden.

Jag ar i Chennai, och har haft en konstig dag. Det ar valdigt varmt, och jag ar valdigt trott. Om nagra timmar gar mitt tag till Kolkata. Mot Nepal.

Javla Indien

Jag fick en hang-up pa att kopa ett fint par kikare da djur och natur blivit ett storre intresse an jag anade. Foljaktligen kollade jag runt i staden Ooty (uttalas precis som Outis namn typ) och staden ser ut precis som hemma, tallskog, grona angar och kossor av rosatypen. Samt kallt och regnigt och javligt. Precis som hemma. Hur som helst, priserna var astronomiska sa jag tankte ta mig en liten tur till staden Bangalore for att finna min nya lover. Billigt billigt sa alla. Till saken hor att Indienhatet vuxit ganska bra sista dagarna, eftersom alla vill sno ens pengar och ar allmant dryga. Det forsta som hander ar att en snut stoppar mig (snuten i Indien: Inte din van.) och snor alla mina pengar. Som i allt. Jag blev da ganska irriterad. Vidare blir fragan "Where you from sir" ganska trottsam efter en miljon ganger. Vidare ar Bangalore en fet storstad, aka smuts och trafik i mangder. Vidare ar min internetbank trasig. Alltsa inga pengar. Vidare ar alla affarer stangda.
Jag underskattade Indien. Igen. Jag forstar varfor Indier ar lata, det ar extremt trottsamt att leva har. Jag vill tillbaks till naturen. Lugnt. Friden. Ensamheten framfor allt. Jag forstar inte hur dom pallar att leva sa tatt inpa varandra dygnet runt. Husen ar sma och fulla av folk. Overallt. Hela tiden.

Liten faktabok om Indien

Antal invanare: Dom sager det finns 1,1 miljarder. Helt fel, Det ar ljug. Det finns 2111 miljarder. Det tar aldrig slut med Indier. Dom ar alla egentligen.
Antal invanare som gar in i en Indisk buss: Alla.
Temperatur i celcius som uppnas i denna buss: Indiska bussar ar gjorda av metallen Indienesium eftersom vanligt stal smalter i vanlig eftermiddagstemperatur.
Antal Indier som far plats pa en vespa: minst 7 enligt empirisk forskning av forfattaren.
Antal ganger folk har farit med osanning i min narvaro med malet att atkomma mina ekonomiska medel: 5647.
Antal ganger barn har ropat "Hello sir how are you" och skrattat hysteriskt: Varje gang.
Antal liter min urinblasekapacitet okat pga indiska busstrafikens generosa toalettstopp: 4 liter.
Antal ganger jag blivit myggbiten trots myggmedel: 56576039476432763679
Antal kor/getter/apor/hundar/katter/rattor jag sett: 9,675 x 10^2 (exakt siffra.)
Antal elefanter jag sett: 12
Antal sura vattenbufflar jag sett: 1
Antal liter jag kissade pa mig av skrack da: 0, men det var mycket, mycket nara.
Antal ganger jag brant mig i solen: 2
Antal liter sand jag hittat i mina packning efter att jag farit fran Goa: Nog for att bygga ett till Goa.

Dagens barnasaga

En stralande morgon i maj anno 2009:
Ar fett peppad, ska pa bergsvandring. Vaknar fem och trettio, studsar upp och lyssnar pa faglarna. Frid. Guiden anlander 7.30, endast en och en halv timme sen, han ar extremt bakfull. Det var valdag igar, alla har festat. Utom jag. Vem tankte inte riktigt till har? Hur som haver, vi vandrar... "No path" sager han, sa vi klanger genom bambusnar. Detta ger upphov till ett trettiotal skarsar och blodspillan samt svenska svordomar som rungar over nejden med mina lungors starka kraft. Vi ser en Sloth bear. Stort djur. Farligt djur. Guiden vilar en halvtimme. Vi gar en kvart. Guiden vilar en halvtimme. "Sleep one hour sir" "Just joke sir". Jag borjar inse vidden av hans bakfylla. Vi borjar klattra. "No path sir" sager han nar vi ar 75% uppvags. Jaha, DU KUNDE INTE SAGT DET IGAR KANSKE!!!!!????? Fett opepp Jonas, fett sur Jonas. "You no like walk sir?" "Nejda, det ar dig jag inte gillar, din dumma javel". Vi gar ned hela vagen langs den fantastiska stigen. Inga bambusnar. Inga skarsar. Indisk logik uppenbarligen. Welcome to India.

Bergen i Tamil Nadu

Jag har funnit friden uppe i bergen. Dimholjda bergstoppar och svala dagar. Jag har vandrat runt i den fantastiska naturen har och sett elefanter. Det ar stora och vackra djur. Ett gang indier har tagit mig till sig och det ar en speciell upplevelse att bli van med dem, det ar en annan sak an med svenskar, det ar valdigt godhjartade och givmilda manniskor. Det ar skont nar man under en resa slutar se indier och borjar se manniskor.
Mitt hem ar for tillfallet ett guesthouse i en by som ar vaaaaaaaaaaldigt lugn. Manga timmar har spenderats stirrande pa bergen utanfor.
Jag trodde liksom aldrig att resa skulle kunna bli sahar bra. Jag hade ju inga forvantningar, men det blev sa mycket mer an jag trodde. Indien ar troligen varldens basta land att resa runt i. Det kan kravas oandliga mangder talamod, men det har jag ju gott om. Forutom ibland, det blir bara for mycket av alltihop med manniskor, trafiken, djuren, indienmage, ryggsackslapande, oljud och skitlukt.
Men vad ar val en resa i Indien?
Mycket ar sig likt men annat ar valdigt annorlunda har. Allting ar valdigt smutsigt. Folk ater med handerna (sa aven jag efter viss tillvanjning). Det ar djur OVERALLT, kor, hundar, apor, spindlar, katter, getter, elefanter.... Folk slar sina barn. Det finns tjanare overallt, och en indier i overposition behandlar dom som smuts. Det ar sa trangt, overallt, alla bussar, gator och hem, man ar aldrig ensam eller overhuvutaget langt ifran nagon annan. Det finns ingen allemansratt, sa man maste muta forest department vart man an ska. Samhallet ar genomkorrumperat. Polisen ar hopplos, och politiken likasa (det ar val har om tva dagar). Men jag alskar alltihop. Jag vill aldrig hem. Ni far komma hit istallet. Det borde ni gora. Flygbiljetter ar billiga, upplevelser ar andlosa. Jag har overhuvudtaget inte sett en vit manniska pa flera dagar, och knappt pratat svenska pa en manad. A andra sidan har jag spelat gitarr som en galning....
Att resa ar som att vara ett barn, man forstar inte hur saker fungerar, allt ar nytt och spannande, och man forstar inte vad dom vuxna pratar om.

hetta och planer.

Har spenderat nagon vecka omvaxlande pa vespan och I skuggan. Dagarna ar sa heta att de tar svart att gora annat an sitta I skuggan, vilket iofs ar valdigt trevligt… Natterna ar lite svalare, fina tider att kaka lite och ta nagra ol. En hel massa skona manniskor dyker upp har och dar. Ett gang Osho-anhangare bor pa mitt stalle, och dom ar valdigt avslappnade typer. Dom flesta ar dock runt femtion, skona typer med underliga liv och soft varldsbild. Jag har pratat med dom om vart jag borde dra och alla pratar om norrut. Om nagra veckor aker jag till Sikkim och Darjeeling... Det lar bli en tagresa att minnas!

Men I morgon far jag till Kerala, eller narmare bestamt staden Mysore. Bergkedjan Western Ghats borjar har i Goa och gar vidare nedat i Indien, anda ned till Kerala.
Jag tankte jag kunde bo nagonstans i djungeln och bara knalla runt, bevapnad med en monkey stick ifall dom forsoker sno min mat. Jag har hort att det finns pantrar dar. Huga!!!!
Det kliar i kroppen att rora pa sig, men jag har haft problem av indiska proportioner med att ordna tag eller bussbiljetter. Indiernas sommarlov ar just nu, sa allt ar fullt och stressigt och alla resebyraer ar sjukt stressade och otrevliga.

Jag har borjat varva ned lite lite. Det tar en och en halv manad sa nagon. Basta sattet har jag markt ar att bara driva runt uppe pa kullarna i Goas inland, dar det varken finns trafik eller manniskorna. Jag tror jag fatt en hjarnblodning av indiernas trafikkunskaper. Van av ordning smo jag ar blir det frasande spottande kommentarer pa renaste norrlandska nar jag for tusende gangen blir omkord i blind kurva eller nastan avtrangd av vagen av nagon javla skitlastbil eller nastan kraschar nar nagon bara kor ratt ut i vagen.

Hursomhelst ar det sjukt kul....

Jag har funderat vidare pa saker. En fin lista pa det basta i mitt liv ar vad jag saknar mest just nu:

Lollo.
Forsberg.
Ungarna pa barnonkologen.
Jobbet i allmanhet.