monsunen.

Allt mojligt har hant, bade i varlden och i huvudet... Goa har varit en fantastiskt bra plats att starta i och jag kommer att sakna den har tiden, men nu maste jag vidare mot nya aventyr... Senaste dagarna har jag mest kort runt i Goa och tappat bort mig, ett mycket bra satt att resa pa! Jag har drallt med lite folk och i allmanhet haft det socialt, sa till den grad att jag vill vara ifred.
Det ar otroligt varmt. for nagra dagar sedan forandrades vadret fran disiga blasiga dagar till blahimlad stiltje. Typiskt for den annalkande monsunen. I Kerala vet jag inte hur lange jag stannar, men bergen hagrar, och framforallt lite svalare klimat. Jag har tappat bade aptiten samt formagan att sova... Det ar anda valdigt spannande att uppleva monsunens verkan. Det ar stora krafter i rorelse, jag kan knappt vanta tills jag far komma till regnskogen!
Jag kopte en gitarr. Jag kunde inte lata bli. Inte i fyra manader. Det har blvit mest hela tiden, men basta tiden ar pa stranden vid solnedgangen... Jag har aven tagit ett beslut om min framtid: det blir Berlin. Jag ar inte turist dar, jag kommer hem, det har jag kant varje gang. Antar att jag far ta ABFkurser i tyska.

Sinnesfrid....

Har fastnat i Goa.... Pa Morjim beach rakade det finnas varldens skonaste gang lirare, med alla mojliga och omojliga liv, och tillsammans har vi bildat en liten bisarr familj. SensasongsGoa ar basta tiden... Allt ar sa otroligt lugnt... Jag hanger mest runt med folket i skuggan om dagarna, det ar otroligt varmt... Ligger mycket i hangmattan och laser. Manniskorna ar en rora av engelska frisorer, sjukskoterskor, ungar, amerikanska forfattare, italienska kockar fran Berlin, nederlanska sjoman... Godhjartade manniskor...Idag stack jag ut och joggade i soluppgangen, sedan tog jag och en kille som heter Robert vesporna och for runt och flangde. Vilket resulterat i en javligt vass solbranna... Overallt ar det antingen strander eller regnskog utspridd over kullarna har, otroligt vackert. Nasta vecka aker jag till Mysore och kollar lite regnskogsreservat... Annars kommer jag val aldrig harifran!
Jag mar otroligt bra. Lugnet har landat. Jag tanker valdigt mycket pa mitt liv och jag blir otroligt glad av det. Jag kommer pa saker som liksm kommit bort under allt jobbade, massa saker jag varit med om, och manniskor jag traffat, och mycket pa jobbet. Pa ungarna som vankar pa barnonkologen och mina arbetskamrater som ar spridda over hela sjukhuset... Det kanns som nagon lagt en hand over mitt liv och valsignat det.
Indienmagen gav sig, efter en vecka. Det var religiost kan jag saga, att skita saker i reguljar, standardiserad form!

XXX. Har landat i Goa... Lagsasongen ar ett faktum, sa jag lyckades knipa en bunge direkt vid stranden... Kanns som jag bor i ett slott jamfort med Delhis ratthal. Har ar det soft som vanligt, har mest last i skuggan och hangt med dom bisarra engelsman som ar mina grannar. Har suttit och filosoferat mycket, sarskilt under tagresan hit. Trettiofem timmar karlek med gott om hetta och folk. Indierna ar javligt mysiga, det finns liksom inga sparrar om att tala med framlingar eller leka med varandras barn eller somna ovanpa folk... Sarskilt barnen ar valdigt nyfikna och glada. Det finns inget val, ingen lyx till personlig sfar i ett sa extremt befolkat land. Jag traffade en gang riktiga lumpargrabbar pa taget som levde loppan, jag sjong nationalsangen for dom vilket var mycket uppskattat. Men dom var lite mer an jag orkade med, har varit ratt svag det senaste dagarna da jag fatt en fin slang av indienmage. Maste ha forbannat mig sjalv genom mitt hogmod. Pa dagarna var det lite varmare an jag klarade av inne i vagnarna, det fanns ingen ac... A andra sidan sa lider till och med indierna sa jag slapp kanna mig som en fjant. Har i Goa blaser det dock ratt ordentligt sa hettan kanns knappt. Ar dock fortfarande skonast pa morgonen, stranden i morse var bara jag, hundar som tramsade runt samt en disig morgon...
Det tar ett tag att bli tillfreds med vilken tillvaro man an har. Jag borjar vanja mig vid det har, och det forenklas betydligt av att ga barfota pa stranden i solnedgangen... Det ar roligt att hela tiden fa anvanda hjarnan och hjartat nar man reser, att alltid behova tolka saker, improvisera planer och mota manniskor. Att vaga, hela tiden. Det ar sa latt att kanna att jag lever, pa ett annat satt an i lugna fina Sverige. Det enda jag saknar ar i stort sett techno (www.deepmix.ru).

Heat, Trains and Anxiety.

It seems impossible I have only been here for four days... It is at least two weeks! I read somewhere that India is an overwhelming assault on all senses, all the time, and that is very true. Just walking the streets makes me exhausted.
Also, I'm landing in the experience so to speak, or rather crashing. Alternating between a very strong sense of wanting to go home and also like teetering on the brink of a great adventure. I knew this was coming but it is still hard to handle. The feeling immedeantly dissapears when I meet someone so I guess that's where the problem. I met some Indian guys yesterday that were real nice, but some police officer started pestering them until they just loped away. Me being the Ultimate Genius (tm) I lost their number.

After som train mishaps (I'm learning) I ended up in a complete shithole called Moradabad, which I intend to leave as soon as possible... (Clarification: Indian shithole = Traffic and concrete.) There is some sort of Indian holiday, so there are billions of people on the trains. Me, in my usual wisdom, got no tickets to reserved, nice seats, so my journey tomorrow will be like riding in an oven with five thousand squirrels, also known as grisfrakt. Flipside: Tickets cost 8 skr.
I read somewhere else that the reason people find spiritual values in this country isn't because there is anything divine about India, but rather that god in his infinite wisdom decided not to make traffic pancake out of you. The Indian drivers are very calm and controlled drivers. No, scratch that, I can't understand how anyone survives for a prolonged time here...
Still no Indian stomach! Even though I stupidly try grilled lamb of the street and stuff like that. These guys know how to fucking cook!

Big world, tiny man.

Delhi is a polluted and chaotic planet of it's own... One cannot understand how many Indians there actually are until you go here. I'm just trying to get along with the few I meet. I must say that despite the bad reputation concerning rip-offs and general hustling it's not that bad. Almost all Indians I meet are very polite and kind. I just very much feel a need to learn som Hindi to atleast get some of the fat rich white stink out.

I haven't done much of monument-seeing and the likes, mostly just taking walks and enjoying the news. Early morning is the best time, just at first light. Big eyed kids stare at the rather weird sight of a tall white man walking around while they are brushing their teeth. And ofcourse, sleeping through the monkey-ass midday heat. It is sort of like every day is two days, morning day end evening day.

But I think I have just about had enough of traffic and the enormous amounts of people, tomorrow evening I'm catching the night train to Ramnagar, to get to the tiger reserve... I can't even imagine how nice it will be with some peace and clean air. And wildlife!

Oh, and the food is great, absolutely fantastic, and extra bonus> no shitting my brains out. Yet.

Lugna gatan...

Ikväll råder en öldränkt panik. Det vanliga lugnet är ersatt av ett nervigt kollande av packningen.

Nu bär det hursomhelst av. Det går nog inte att åka till Indien utan att vilja hitta något. I tusentals år har folk rest dit för att upptäcka andlighet och sig själva. Jag vill bara fila lite på min karaktär. Om det ens är möjligt. Som alla vet är ödmjukhet min ledstjärna.

Luleå 1 april

Inget aprilskämt. Påtryckningarna har gjort sitt för att nöta ned mitt blogghat. Mindre än en veckar kvar. Stressad i kvadrat i omgångar.