XXX. Har landat i Goa... Lagsasongen ar ett faktum, sa jag lyckades knipa en bunge direkt vid stranden... Kanns som jag bor i ett slott jamfort med Delhis ratthal. Har ar det soft som vanligt, har mest last i skuggan och hangt med dom bisarra engelsman som ar mina grannar. Har suttit och filosoferat mycket, sarskilt under tagresan hit. Trettiofem timmar karlek med gott om hetta och folk. Indierna ar javligt mysiga, det finns liksom inga sparrar om att tala med framlingar eller leka med varandras barn eller somna ovanpa folk... Sarskilt barnen ar valdigt nyfikna och glada. Det finns inget val, ingen lyx till personlig sfar i ett sa extremt befolkat land. Jag traffade en gang riktiga lumpargrabbar pa taget som levde loppan, jag sjong nationalsangen for dom vilket var mycket uppskattat. Men dom var lite mer an jag orkade med, har varit ratt svag det senaste dagarna da jag fatt en fin slang av indienmage. Maste ha forbannat mig sjalv genom mitt hogmod. Pa dagarna var det lite varmare an jag klarade av inne i vagnarna, det fanns ingen ac... A andra sidan sa lider till och med indierna sa jag slapp kanna mig som en fjant. Har i Goa blaser det dock ratt ordentligt sa hettan kanns knappt. Ar dock fortfarande skonast pa morgonen, stranden i morse var bara jag, hundar som tramsade runt samt en disig morgon...
Det tar ett tag att bli tillfreds med vilken tillvaro man an har. Jag borjar vanja mig vid det har, och det forenklas betydligt av att ga barfota pa stranden i solnedgangen... Det ar roligt att hela tiden fa anvanda hjarnan och hjartat nar man reser, att alltid behova tolka saker, improvisera planer och mota manniskor. Att vaga, hela tiden. Det ar sa latt att kanna att jag lever, pa ett annat satt an i lugna fina Sverige. Det enda jag saknar ar i stort sett techno (www.deepmix.ru).