Min tes ar att folk har i Indien och Nepal ar sjukt trotta, och detta forklarar deras bisarra beteende. Deras feta road rage, sura uppsyn, ganska hysteriska personligheter, tidvisa valdsamhet, hoga roster och allmant saker som folk gor som nastan ar hysteriska av trotthet. Det ar alltid sjukt mycket att gora for dom, och livet ar valdigt uttrottande, sa det blir val en langsam urholkning av alla resurser fram till den dag dom ganska tidigt kollapsar och forsvinner till Nirvana.
Ovriga spektakel ar att jag varit pa Nepalisk biofilm. Ett tretimmars, konstant underhallande och hejdundrande blandning av alla genrer som finns, storytwists av rang och fantastiskt skadespeleri. Jag blev helt imponerad. Eventuellt har min stimulansgrans sankts av veckor i djungeln/bergen.
Kathmandu ar en javligt konstig stad full av tempel, darar till fordonsforare och atminstone nagorlunda ok klimat. 45 grader i Delhi tydligen, fy fan. Jag aker nog dit om nagra veckor. Jag haller for fullt pa att lara mig tyska pa engelska och blir varje dag knappare i huvudet av sprakforvirringen, min engelska blir samre varje dag och jag saknar att prata svenska. Det finns inte en enda svensk har, och det borjar ga mig pa nerverna. Jag forsoker via min tyska bundsforvant ordna bilder men med internetteknologin som inte natt hit sa ar det komplicerat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar