Mental kollaps i Nepal.

Jag ar i Nepal och overlagger. Min nyfunna reskamrat ska tyvarr dra hem till Tyskland snart, achtung, sa jag ar aterigen pa eget bevag. Jag ar fett pepp pa en fin tvaveckors trek upp till Tibetanska gransen (nej, det ar inte Kina.) men detta ar komplicerat och kostar lite cash och dessutom ar monsunen pa vag. Jag kan omojligtvis med ord forklara hur jag kanner over att vara i Nepal - det ar helt hjartskarande vackert... Vandringen upp till Annapurna var bra nara dom basta dagarna i mitt liv. Det ar valdigt mycket regnskogsdalar och liv och dramatik. Vandringen som jag funderar pa nu ar mer komplicerad. Det finns inte sa manga lodges och tea houses, omradet ar restricted area, och det ar valdigt hogt upp och torrt. http://www.myhimalayas.com/dolpo/image/kagbeni02.jpg
Karaste ni, det gar inte en dag utan att jag tanker pa sommaren i Sverige med er men det har ar ratt massivt. Ingenting i min hjarna fungerar - det ar mest besatthet som galler med dessa otroliga berg. Nagot har hant. Jag kanske har blivit galen. Exakt nar jag aterkommer till Sverige ar lite oklart. Indien kanns ganska blekt jamfort med Nepal - kanske mest for att det trots allt at lattare ar resa har da Nepaleserna ar en tiondel sa irriterande som Indierna. Jag vill dock garna se Delhi under monsunen da askvadrena dar tydligen ar helt otroliga, magiska och skrammande.
http://www.youtube.com/watch?v=sZZD9_FbRhk
Doves sager ratt fint hur det kanns det har alltihop. Vilken javla resa. Jag hade verkligen inte en aning.