Du vet att du varit for lange i Indien nar...

Ett gang kor star mitt i gatan och ater fran en sophog och du inte reagerar pa nagot vis.
Du slanger skrap rakt ut i gatan utan nagon tanke pa vart det tar vagen.
Du sitter och laser. Hela dagen. Nej, alltsa, varje vaken timme.
Du tar sex duschar pa en dag. Hej monsunvarme.
Du ar ute och gar i solen. Som i vid lunch. Och du bryr dig inte. Alls. Dagens temp: 39.
Du letar efter nagot, vad som helst, hittar det inte, tanker "What to do?" och skiter i det.
Du lyssnar pa Cult of Luna och har glomt bort vad Svenskt Svarmod ar.
Du har glomt bort hur det kanns att prata svenska.
Du har glomt bort vad toalettpapper ar.
Du reagerar inte nar folk tilltalar dig, utan maste viftas framfor, petas pa etc...
Du har inget som helst begrepp om personlig sfar.
Du far angest av orden "Where from sir?"
Du kanner att en 22timmars tagresa ar rena ogonblicket.
Du blir nastan pakord tre ganger och tanker att trafiken ar lugn, som vanligt har.
Du grinar nar du tanker pa att aka hem.

Monsun

Delhi ar som jag minns det, fast mycket battre. Det ar en javla massa vatten overallt, och folk ar glada att monsunen dykt upp. Jag har mest forstatt att jag ska hem och har darmed blivit fett gratmild. Jag insag hur van jag blivit vid Asienkaos nar nagon klagade over att Kathmandus trafik ar vansinnig. Vad vansinnig, sa jag, den ar ju helt normal.... Jag har borjat se saker igen som jag glomt bort. Tranga gator, man som laser tidningen sittande pa en vespa med ett glas te, klungor av elkablar som hanger overallt. Smuts och lera, Sma gatubarn som antingen sniffar lim eller samlar skrap i sackar, Unga, kaxiga Indier som ar perfekt kladda och ar 154 centimeter langa. Och indier star dessutom sa nara nar man pratar att jag maste boja hakan till brostkorgen for att se dom overhuvudtaget. Fem dagar stannar jag har i monundelhi och hoppas pa en riktig javla thunderstorm....
Jag tror det kommer att ta lang tid att ta reda pa allt jag varit med om, och annu langre tid innan jag borjar grina av Indienstimuli. Dom jag pratat med som kommit hem ar helt forstorda av vasterlandets generella ordning och reda.
1:a augusti aker jag till Tyskland i tre veckor. Jag fixade biljetterna just. Det var ett underligt byte av resmal, men det kanns ratt. Asien gor mig sa trott. Och som det ar nu har jag hittat boplatser over hela Europa. Jag tror det blir fina fisken...

What to do?

Har i Asien betyder "What to do?" helt enkelt absolutely nothing at all can be done. Det uttalas inte som en fraga, utan mer som ett trott pastaende. For mig just nu snurrar det i huvudet. Runt runt nar jag forsoker bestamma mig for vad gora.
Antingen sa stannar jag i Indien och driver upp till nagra uppenbart magiska berg i Ladakh (http://www.shoortravelindia.com/images/landscp-ladakh-ii.jpg), samt draller i monsunDelhi ett tag,
Eller sa drar jag hem, jobbar en manad och aker till Tyskland i tre-fyra veckor.
Att resa har ar ganska uttrottande, att standigt vara en vit, rik alien och traffa Indienflummare som ar ganska trottsamma manniskor... A andra sidan, nar jag val ar har ar det ju minst sagt en fascinerande varldsdel och valdigt vackert, och bevisligen sa kraschar jag rakt in i bra saker vad jag an mig vander.
Men Tyskland vore fruktansvart kul. Min ex-reskamrat har inget jobb, sa vi tankte dralla i Koln och Berlin och Hamburg, samt att jag formodligen pratar flytande tyska efter den resan, och det ar ju bra om jag vill bo dar. Och det vill jag ju.
Typiskt Jonas, stackarn maste valja mellan tva kalasplaner. Livet ar inte latt. What to do?

Varit-i-solen-hela-javla-dagen-tankar

Min tes ar att folk har i Indien och Nepal ar sjukt trotta, och detta forklarar deras bisarra beteende. Deras feta road rage, sura uppsyn, ganska hysteriska personligheter, tidvisa valdsamhet, hoga roster och allmant saker som folk gor som nastan ar hysteriska av trotthet. Det ar alltid sjukt mycket att gora for dom, och livet ar valdigt uttrottande, sa det blir val en langsam urholkning av alla resurser fram till den dag dom ganska tidigt kollapsar och forsvinner till Nirvana.

Ovriga spektakel ar att jag varit pa Nepalisk biofilm. Ett tretimmars, konstant underhallande och hejdundrande blandning av alla genrer som finns, storytwists av rang och fantastiskt skadespeleri. Jag blev helt imponerad. Eventuellt har min stimulansgrans sankts av veckor i djungeln/bergen.

Kathmandu ar en javligt konstig stad full av tempel, darar till fordonsforare och atminstone nagorlunda ok klimat. 45 grader i Delhi tydligen, fy fan. Jag aker nog dit om nagra veckor. Jag haller for fullt pa att lara mig tyska pa engelska och blir varje dag knappare i huvudet av sprakforvirringen, min engelska blir samre varje dag och jag saknar att prata svenska. Det finns inte en enda svensk har, och det borjar ga mig pa nerverna. Jag forsoker via min tyska bundsforvant ordna bilder men med internetteknologin som inte natt hit sa ar det komplicerat.

Mental kollaps i Nepal.

Jag ar i Nepal och overlagger. Min nyfunna reskamrat ska tyvarr dra hem till Tyskland snart, achtung, sa jag ar aterigen pa eget bevag. Jag ar fett pepp pa en fin tvaveckors trek upp till Tibetanska gransen (nej, det ar inte Kina.) men detta ar komplicerat och kostar lite cash och dessutom ar monsunen pa vag. Jag kan omojligtvis med ord forklara hur jag kanner over att vara i Nepal - det ar helt hjartskarande vackert... Vandringen upp till Annapurna var bra nara dom basta dagarna i mitt liv. Det ar valdigt mycket regnskogsdalar och liv och dramatik. Vandringen som jag funderar pa nu ar mer komplicerad. Det finns inte sa manga lodges och tea houses, omradet ar restricted area, och det ar valdigt hogt upp och torrt. http://www.myhimalayas.com/dolpo/image/kagbeni02.jpg
Karaste ni, det gar inte en dag utan att jag tanker pa sommaren i Sverige med er men det har ar ratt massivt. Ingenting i min hjarna fungerar - det ar mest besatthet som galler med dessa otroliga berg. Nagot har hant. Jag kanske har blivit galen. Exakt nar jag aterkommer till Sverige ar lite oklart. Indien kanns ganska blekt jamfort med Nepal - kanske mest for att det trots allt at lattare ar resa har da Nepaleserna ar en tiondel sa irriterande som Indierna. Jag vill dock garna se Delhi under monsunen da askvadrena dar tydligen ar helt otroliga, magiska och skrammande.
http://www.youtube.com/watch?v=sZZD9_FbRhk
Doves sager ratt fint hur det kanns det har alltihop. Vilken javla resa. Jag hade verkligen inte en aning.

Jag har flytt

http://image04.webshots.com/4/2/54/67/70425467ImGWFZ_fs.jpg

Heja Sverige och Nepal!!!!

Efter fyra dagars angest, huvudvark, diaree och febertoppar ar jag nagorlunda frisk. Valdigt svag, men anda! Jag har tankt nar jag kunnat, och funderat mycket pa Sverige och alla mina konstiga vanner. Idag har jag funderat mycket pa att aka hem. Men, sant dar haller jag inte pa med. Sa imorgon flyger jag till Nepal. Det fanns inget val, visat mitt gar ut imorgon sa jag har inte tid med tag. Den sanslosa utgiften pa sextusen rupees kostar detta, alltsa 850 spann eller sa, helt tokigt mycket for att vara Indien. Jag kunde flugit till Bangladesh ocksa, men vad fan ska jag dar och gora? Nan dag funderade jag tillochmed pa Vietnam, men det var rent tokigt med pengar dom skulle ha da.

Jag kan inte sluta tanka pa juniregn mot fonster, havet och vinden, bryggor som knarrar, doften av tallskog, ol och grill med ett gang, cykla runt i sommarkvallar, sommarnatter med massa techno, driva runt i stugan med foraldrarna, dricka kaffe i Tanto... Sana dar skitsaker som ar bast av allt.

Jag ar stortkar i Sverige for tillfallet. Det ar val ocksa poangen med att resa antar jag. Hemlandet blir rena poesin. Dessutom, jag slutade ju roka nar jag blev sjuk, valdigt effektiv kur, och arligt talat: Indien stinker.